Vi oroar oss när vi har ont om tid och inte hinner gå tillräckligt många/långa promenader med hunden. Istället för att oroa oss borde vi ge hunden flera korta pass av stimulans. Dessvärre kräver det mer av oss hundägare. Att kunna använda fantasin till att hitta på något att göra för att sedan kunna entusiasmera hunden till övningen. Det är lättare att bara ta en promenad med hunden - hunden lös framför oss i sin värld, vi bakom hunden, i våra egna tankar. Därför väntar vi länge, kanske många timmar, alldeles i onödan, tills vi äntligen hittar den där luckan, som gör det möjligt för oss att ta en rask promenad med hunden.

Diskussion startad av vanja_sundqvist , den 04 februari 09:03 PM